Kategori: Sten 2 år

Sten skrev och skrev och skrev.

– Tomten kan få dom här lapparna av Sten.

Det är nog önskelistor, tror vi.

Fredrik är borta igen, men bara drygt ett och ett halvt dygn. Sten pratade med honom i telefon förut och frågade om han åkt flygplan. Det är nämligen så att vi nästintill varje kväll berättar om Fredriks flygresa till Australien som godnattsaga. ”Bätta pappa plygplan Astalien” låter det, och så är det bara att berätta. Om väskorna, hur de åker med. Om maten man får. Hur man gör om man behöver gå på toaletten. Vem som mötte Fredrik när han kom fram till Singapore. Hur stora flygplanen var. Hur lång tid det tog. Och allt annat man kan komma på om flygplan.

På väg hem från dagmamman idag utbrast Sten: ”Mamma titta! Löven faller ner. Det bliver vinter.” Han säger ofta ”bliva” och ”bliver”. Det kanske faller sig naturligt på något sätt. Det låter poetiskt.

Såhär ser vardagarna ut hos oss nu:

05:50 – Fredrik stiger upp.

06:30 – Sten och jag stiger upp och Fredrik åker till jobbet strax därefter.

07:25 – Sten och jag ger oss efter dusch och lite frukost iväg till dagmamman, på cykel.

07:40 – Efter puss och kramar går jag till bussen, lämnar cykeln i dagmammans trädgård och cykelhjälmen i hennes hall.

08:45 – Jag är på jobbet.

15:01 – Fredrik åker buss från jobbet.

16:00 – Fredrik hämtar Sten och cyklar hem på min cykel, med min hjälm.

18:30 – Jag kommer hem från jobbet.

19:30 – Sten tycker att det är mörkt och vill lägga sig och läsa bok.

20:30 – Sten somnar.

22:00 – Vi somnar.

Ungefär så går det till nuförtiden i familjen Oskarson. Städa och tvätta och diska och laga mat gör vi ibland inemellan, om vi hinner.

Det har varit lite ledsamt i ett par dagar. Fredrik har varit bortrest och efterlängtad. Men nu har han kommit hem igen och fått stora kramar.

Idag skulle dagbarnen varit på teater, men något hade blivit fel. Trots två bekräftelser på att de skulle gå, så hade en dubbelbokning skett. Både barn och dagmammor blev molokna och visste inte riktigt vad de skulle hitta på. De hade ju pratat om teaterbesöket ett tag innan. Det blev lite biblioteksbesök och sen gick de hem igen. Tråkigt.

Bokstavsjakten forstätter. Häromdagen dök två bokstäver upp bland morgonbestyren. Det första var ett A. ”Stort A, litet A”, sade Sten och hade benen olika brett isär, liggande i badkaret.

En stund senare satt han i hallen och tittade på en påse med snirkliga mönster på. Där hittade han ett långt och ett kort S. Och visst var de där. Men han hittade dem bara på ena sidan, för på den andra var de spegelvända.

Vilken dag! Att den lille killen orkar hänga med på så mycket.

Klockan halv sju blev vi väckta. På en vecka har han lyckats skaffa sig ny dygnsrytm, verkar det som. För att vi skulle vilja stiga upp dukade han fram fil, müsli, skålar och skedar. Dock når han inte upp till skåpen, så skålarna kom odiskade från diskbänken. Men dem bytte vi lätt ut mot rena.

Efter lite grejande hemma, satte vi av mot stan vid elvatiden. Vi var på jakt efter strumpor och lite annat. Dessutom var det väldigt länge sedan vi strosade lite på stan. Sten hängde med.

Vid tre tog vi bussen till Åbybadet för att titta på kusinerna när de simtävlade. Det var ohyggligt varmt där inne, förmodligen omkring fyrtio grader. Och fuktigt, förstås. Det var lite svårt att stå ut, men det gick.

Det behövdes glass. Sten slukade en stor isglass på nolltid. Från för varm till för kall blev jättekonstigt. Sten frös och skakade och hela kroppen krullade ihop sig. Han hostade jobbigt och låg som en groda på min mage. Klagade på att han var kall. Det tog några minuter innan jag kände att han slappnade av och återfick värmen i kroppen. Vi visste inte att man kunde äta glass så snabbt.

När tävlingarna var slut vid sju, gick vi ut till busshållplatsen och tog bussen till Mölndal, för vidare spårvagn till Liseberg. Sten var förstås väldigt trött, men vi hade några åkkuponger och kusinerna skulle också dit. Vi frågade Sten om han ville till Liseberg, eller om han var för trött. Han svarade att han ville sova på spårvagnen. När vi kom fram klev vi i alla fall av och försökte väcka honom. Det var svårt först, men när han fick se att vi var framme blev han glad och ville gå in. Vi åt korv och gick till den lilla berg-och-dalbanan.

Sten har växt lite över sommaren, och är förmodligen över 90 centimeter. Så lång behöver man vara för att få åka med det lilla tåget. Personalen kollade noga och godkände Sten. Jag satt bredvid och höll armen om honom. Det skakar en del när man är så liten! Han var väldigt koncentrerad hela åkturen, men han tyckte att det var kul. Det sade han i alla fall efteråt.

Sen åkte vi några saker till, tills alla våra åtta kuponger var slut.

Sten sov i mitt knä på spårvagnen hem och jag tror att det var en rätt glad kille som kröp ner i sängen kvart i tio efter en lång dag.

Idag har mammahjärtat fått vila. Det gick bra att lämna Sten imorse.

I lördags var vi i skogen och sågade och eldade lite. Sten var en flitig sågare och hade ett väldigt tålamod med pinnarna. Vi kände inte för att fotografera så mycket. Kanske lite synd, för det var väldigt fint och mysigt.

Så har Sten passerat två och ett halvt år, alldeles utan att vi märkte det. Eller, vi kunde inte undgå att märka att han var här, och att han växer och blir större. Men vi glömde fira.

Jag hinner inte skriva så mycket nu, och nästan inte greja med bilder alls. Det får bli så ett tag.

De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga. Sten har svårt att somna på kvällarna, och vaknar tidigt på mornarna. Ett par nätter har det bara blivit drygt åtta timmars sömn. Både kvällarna och mornarna har varit kaos. Jag har fått tvinga på honom kläder och sätta honom skrikande på cykeln för att cykla till dagmamman. Sen har jag fått vinka hejdå till en storgråtande liten kille som egentligen ville sitta i mammas knä och ringa till pappa. Det är nästan för mycket för mammahjärtat.

Ikväll somnade han halv nio, och det är bara att hoppas på en lugn natt, utan hosta och bökande i stora sängen.

Vi har gjort mycket roligt också! Förrförra söndagen var vi på bio! Alfons och pappa Åberg i fyrtio minuter på Hagabion. Det var spännande. Efteråt åt vi mat i restaurangen med ett par kompisar.

I söndags var vi i simhallen. Det var första gången jag fick se Sten simma med dyna på ryggen. Han trampade iväg i hög fart, även i stora bassängen. Den här gången lärde han sig att sparka ut sig från kanten, som när man gör ryggsimsstart. Det var roligt många gånger.

Annars har tiden hos dagmamman varit bra. Sten har äntligen börjat äta utan att bli matad, latmasken.

Lite andra färdigheter är att han är bättre än mig på bilmärken. Han kan identifiera Volvo, Audi, Skoda, Citroën, Peugot, Volkswagen och Toyota. Bara att säga namnen är ju lite svårt.

Han har också börjat intressera sig väldigt mycket för bokstäver. Han kan skriva STEN med hjälp av datorns tangentbord helt utan att man hjälper honom. Han vet hur flera olika bokstäver uttalas, till exempel S, P, M, O, A och ibland några fler. Vi försöker uppmuntra honom på roliga sätt.

Det var jag som var med hos dagmamman idag. Efter att ha kollat läget i en kvart, gick jag på en kvarts promenad. Det gick fint. Jag tror inte att Sten brydde sig alls, faktiskt.

Sedan stannade jag kvar där en stund. Sten åt smörgås alldeles själv (han är vanligtvis en latmask som vill bli matad) som eftermiddagsfika.

Det blev en tur till en lekplats och lite mat från affären innan vi kom hem och väntade på att Fredrik skulle komma från jobbet.

Första dagen hos dagmamman! Sten och Fredrik var där en stund på förmiddagen. Sten lekte med massa leksaker och så åt de frukt.

Igår hände en fin sak på väg hem från jobbet. Vi hade jobbat alla tre en stund och satt på bussen. Så kom vi på att vi var väldigt hungriga. Vi gick av vid creperiet och där var det kö. Efter många minuter fick vi beställa. Sten ville ha ost och ketchup på sin pannkaka, mycket bestämt. Eftersom vi inte trodde att det fanns ketchup, så beställde vi något som vi trodde skulle accepteras ändå, nämligen nötkräm och banan. Direkt frågade crepes-mannen vilken pannkaka han skulle fixa först, för han anade att den kortaste i sällskapet hade väntat länge nog. Och när Sten sedan fick syn på tv:n inne i den lilla boden, så bytte mannen kanal
till barnprogrammen. Sten blev imponerad och mycket glad. Så vi stod och tittade på barnprogram medan pannkakorna blev klara. Vi fick gärna komma
tillbaks och lämna in Sten i boden, lät mannen hälsa när vi skulle gå.

Idag var Sten föredömligt tyst och lugn på ett tråkigt hus-möte. Kanske för att han fått exakt likadant papper som alla andra. Alla antecknade lite, utom Sten som klottrade hela pappret fullt av krumelurer.

Idag var jag hemma en hel dag med Sten, för första gången på länge. Det är ju mest Fredrik som varit hemma på sistone, och de dagar jag varit hemma har vi åkt någonstans.

Idag tänkte vi gå till öppna förskolan, men den var tillfälligt stängd. Så vi traskade istället in på biblioteket och fikade. 24 kronor för te, chokladdryck med sugrör, ostsmörgås på hembakt bröd och en brun, liten kaka med pärlsocker på. Lyxigt med såna fik.

Sedan gick vi vidare till barnböckerna. Vi läste långsamt och noggrannt och lejonet och apan lyssnade också och tittade på bilderna. Vi läste i en dryg timma, sen ville jag gå hem och äta.

Sten påpekade att vi gick förbi hans kompis hus, men hon har tyvärr flyttat till Sydafrika ett slag, så vi kunde inte hälsa på henne. Vi gick och köpte ett par sydafrikanska apelsiner istället, och lite svenskt: päron, äpplen och morötter. Apelsinerna visade sig senare vara i suraste laget för Sten, men jag tyckte att de var goda.

Efter tortellinilunchen byggde vi med lego ett tag, och sedan fixade vi en trätågbana från vardagsrummet till köket. Sten visade också nallen hur man kokar pasta. Nallen fick smaka på några okokta pastahjul och verkade väldigt tillfreds med tillvaron.

Efter ett tag kom Fredrik hem. Vänta nu, vi tvättade på eftermiddagen också. I alla fall så åt vi stekt sej och råris alla tre och Sten tyckte att det var gott, särskilt med majonnäs och sylt till.

Dagens svåraste strapats var att försöka klippa Stens hår. Luggen hängde ned i ögonen, men han kunde inte sitta stilla. Och så fort jag lyckades klippa lite, så gnuggade han in håret i ögonen. Stackars liten. Men med många trix blev det i alla fall bra till slut.