Igår var vi på Brännö. Vi flyttade på lite ris, åt mat på berget och kollade läget. Sten gick runt i geggan och klättrade på stenblock. En gång fastnade foten och en annan gång vanten.
Efter ett par timmar på tomten skyndade vi iväg till Husviksbåten och tog den långa turen hem. Sten var besviken:
– Men varför byggde vi inget hus hos Brännö?
Idag åkte jag hem tidigt från jobbet, så att jag kunde vara med och hämta Sten hos dagmamman. Fredrik lockade ut honom därifrån med löfte om varm choklad och smörgåsar på Ramberget. Det gick hem.
På väg upp berättade Sten återigen om saker han har ”hemma hos sig”. Det där ”hemma” ligger ganska långt bort. Man måste gå genom ”blommaskogen” för att komma dit. Där har Sten en blå cykelstol, oöppnade mjölkpaket, ett stort och ett litet Ramberg, en cykelhjälm, många knivar som inte är vassa och mycket, mycket mer. Varje dag berättar han om saker han har ”hemma”. En del saker är bättre än de vi har, andra är mest annorlunda.
Väl uppe på berget blev det lite diskussioner om vart vi skulle gå. Första platsen dög inte, och ”den vanliga” platsen dög inte riktigt
heller. Men den fick det bli, med löfte om att gå förbi ”det runda stället” på väg hem.
Vi såg flygplan, skorstenar, hamnkranar, en helikopter, ambulanser, bilar, båtar, en kyrka och mycket annat. Och ett träd som hade växt lite tokigt, tyckte Sten.
Efter att ha sprungit runt lite på det runda stället på toppen av berget blev det två rutschkaneåk och lite gungning innan vi gick in och värmde oss i badet.
Att välja kläder på kvällen har funkat rätt bra. Att somna ensam i egen säng har funkat lite sämre, bland annat eftersom det varit helg. En kväll hade vi pizzabakning här, en annan kväll var vi på kalas.
Fortfarande inga bilder, annat än månadsbilderna. Håll till godo.
Eftersom mornar och kvällar varit lite kaosartade, sökte jag hjälp hos min egen mamma. Hon har haft ganska busiga barn. Jag bestämde mig för att testa hennes tips om att barnet får bestämma vilka kläder det ska ha på sig redan kvällen innan. Det testades i morse och fungerade förvånansvärt bra. Inget bytande och klagande.
I kväll testade jag nästa tips, som mer var en påminnelse. Efter att Sten valt ett Fem myror-program och en bok, istället för två böcker, så bad jag honom ligga och försöka somna ensam. Först gick det sådär, för han ville inte vara ensam. Då satt jag hos honom en stund, en bit ifrån sängen. Sen ville han att Fredrik skulle komma dit istället. Men efter att Fredrik suttit där en stund (Sten hade kanske trott att han var mer lättlurad och skulle krupit ner i sängen) så ville Sten vara ensam. Sen hörde vi inget mer.
Nu hoppas jag att klädtricket ska funka lika bra imorgon. Nätterna är sedan länge väldigt bra. Sten sover gott hela natten. Ibland kommer han in till oss på morgonkvisten, men ofta har han inte hunnit vakna och göra det än när vi börjar försöka väcka honom vid halv sju-tiden.
Jag har inte kommit så långt som till bilder på ett tag. Vi håller mest på med jobb och husplaner och födelsedagskalas nu.
En enveten förkylning har bitit sig fast sedan två dagar före julafton. Sten hade över fyrtio graders feber på själva julafton.
Det har varit bra med ledighet. Sten har sovit 12-14 timmar per natt, och vi har inte gjort något särskilt. Vi åkte bil hela vägen upp till den lilla stugan i Härjedalen. Där var det en halvmeter snö. Sten tyckte att snön var lite läskig, men det var kanske lite för att ingen annan var så entusiastisk, på grund av sjukdom. Han ville hellre vara inne i ”lilla tugan” eller ”lilla lägenheten” som han ibland kallade den.
Andra populära ord nu är ”faktiskt” och ”varför” och det gulligaste är ”töfjut” som betyder förut.
Igår fick Sten ringa mormor och ställa en fråga som vi inte visste svaret på här hemma. ”Kan kor simma?” Och för er andra som inte visste, så blev svaret ”Ja, en liten bit.”
Igår var sista dagen det här året hos den ordinarie dagmamman. När jag lämnade honom på morgonen blev jag inbjuden på kaffe och finska specialiteter. Det var olika piroger med tillbehör. Otroligt gott och trevligt. Två andra föräldrar kom också in.
När Fredrik skulle hämta Sten blev han också inbjuden på kalas.
Idag var Sten hos en av de två andra dagmammorna i området. Och när Fredrik hämtade honom där var det kaffe och pepparkakor. Vilka kalas!
Hela familjen är otroligt nöjda med de här månaderna med dagmamma. Jag kunde nog inte föreställa mig att det skulle finnas så bra dagmammor, och kommunala dessutom. Och vi fick en plats hos dem. Sten önskar sig leksaker som finns hos dagmamman i julklapp. Och han har gått upp drygt två kilo i vikt sedan han började där i september.
Det ska bli skönt att inte behöva väcka honom på morgonen ett tag nu. Han sover liksom vidare fast man går runt och bär på honom och så. Imorgon får han vakna när han själv vill. Hoppas att det inte blir tidigare än vanligt, bara för det.
Både vi och dagmamman hoppas att Stens humör blir utbytt över julledigheten. Sten vill inte somna, inte vakna, inte duscha, inte äta frukost, inte ta på kläder, inte cykla till dagmamman, inte gå in. Vad han sedan inte vill vet jag inte riktigt, men puttas vill han ibland, och slåss också. Sedan vill han inte klä på ytterkläder och inte cykla hem. Hemma vill han inte äta, bara kasta saker. Och så slutligen inte somna igen.
En dag provade vi att gå och lägga oss allihop klockan sju. Det var riktigt skönt, förutom att Sten inte somnade förrän halv nio ändå. Det var spring hit och dit och olika mjölkglas och annat för att slippa somna. Och så hann vi ju inte diska och sånt heller.
Hur väcker man någon? Sten sover bara vidare när man försöker.
Jag tror och hoppas att det blir enklare när det börjar bli ljusare igen. Det måste man hoppas, för nu är allt väldigt ledsamt och jag gillar inte att göra saker mot Stens vilja. Anledningen till att jag kan det är ju bara att jag är starkare.
En bra sak som hände idag var att Sten ville ta bussen till dagmamman. Som tur var så kom han på det precis lagom till den busstur som passar, för bussen går bara en gång i halvtimman. Så vi tog av oss hjälmarna och sprang iväg till bussen. Vi fick vänta en stund, och sedan åkte vi två hållplatser innan det var dags att kliva av. Sten tyckte att det var lite tokigt att inte bussen gick ända hem till dagmamman, men han var glad hela resan och även när vi kom fram. Ett bra slut på en halvdan morgon.
Sten var pepparkaka i luciatåget idag. Det var så fint så att jag blev tårägd. Barn mellan ett och fem år som gick på led in, stod och sjöng flera sånger och gick på led ut. Och sjöng när de gick. De måste ha övat och övat och övat.
Stolta föräldrar! Fastän vi hade luciatågets buttraste och tröttaste pepparkaka.
Idag greppade Sten plötsligt en penna och skrev sitt namn, helt utan assistans. (Läs från höger till vänster.)
Vi häpnade, och han tyckte att det var kul och skrev igen. Han påstod att det var enklast med stora bokstäver, och det kan man väl inte annat än hålla med om.
Vi har inte ens tyckt att det känts vettigt att börja öva bokstäver med penna än. Han ritar inte så detaljerat att vi trodde att han kunde. Men bokstäver är visst väldigt fascinerande.
Sten och jag åkte och hälsade på Fred och hans hästar. Sten vill i alla fall tro att alla hästarna var Freds.
De var lite stora när man kom nära, så det räckte att jag klappade dem. Fred visade redskapet som ser ut som bokstaven L som man använder för att skrapa bort smuts som har fastnat under hästens hovar där bokstaven U finns.
För ett par veckor sedan hittade Sten bokstaven A bland rötter i skogen.
Innan vi åkte hem igen tittade vi lite på hästarna i hagen. Det var egentligen bara en som ville titta på oss. Här är den.
