Två år, sex månader och elva dagar

Vilken dag! Att den lille killen orkar hänga med på så mycket.

Klockan halv sju blev vi väckta. På en vecka har han lyckats skaffa sig ny dygnsrytm, verkar det som. För att vi skulle vilja stiga upp dukade han fram fil, müsli, skålar och skedar. Dock når han inte upp till skåpen, så skålarna kom odiskade från diskbänken. Men dem bytte vi lätt ut mot rena.

Efter lite grejande hemma, satte vi av mot stan vid elvatiden. Vi var på jakt efter strumpor och lite annat. Dessutom var det väldigt länge sedan vi strosade lite på stan. Sten hängde med.

Vid tre tog vi bussen till Åbybadet för att titta på kusinerna när de simtävlade. Det var ohyggligt varmt där inne, förmodligen omkring fyrtio grader. Och fuktigt, förstås. Det var lite svårt att stå ut, men det gick.

Det behövdes glass. Sten slukade en stor isglass på nolltid. Från för varm till för kall blev jättekonstigt. Sten frös och skakade och hela kroppen krullade ihop sig. Han hostade jobbigt och låg som en groda på min mage. Klagade på att han var kall. Det tog några minuter innan jag kände att han slappnade av och återfick värmen i kroppen. Vi visste inte att man kunde äta glass så snabbt.

När tävlingarna var slut vid sju, gick vi ut till busshållplatsen och tog bussen till Mölndal, för vidare spårvagn till Liseberg. Sten var förstås väldigt trött, men vi hade några åkkuponger och kusinerna skulle också dit. Vi frågade Sten om han ville till Liseberg, eller om han var för trött. Han svarade att han ville sova på spårvagnen. När vi kom fram klev vi i alla fall av och försökte väcka honom. Det var svårt först, men när han fick se att vi var framme blev han glad och ville gå in. Vi åt korv och gick till den lilla berg-och-dalbanan.

Sten har växt lite över sommaren, och är förmodligen över 90 centimeter. Så lång behöver man vara för att få åka med det lilla tåget. Personalen kollade noga och godkände Sten. Jag satt bredvid och höll armen om honom. Det skakar en del när man är så liten! Han var väldigt koncentrerad hela åkturen, men han tyckte att det var kul. Det sade han i alla fall efteråt.

Sen åkte vi några saker till, tills alla våra åtta kuponger var slut.

Sten sov i mitt knä på spårvagnen hem och jag tror att det var en rätt glad kille som kröp ner i sängen kvart i tio efter en lång dag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *