I torsdags var Sten magsjuk och igår var det min tur. Det var jättefint väder och solen lyste in genom fönstret och gjorde mig svettig där jag låg under täcket. Mest irriterande.
Och jag som har längtat så efter solen.
Idag är min mamma här. Hon har lämnat Sten på dagis och vill gärna hjälpa till med något här hemma. Men spacklet är slut igen, så det får kanske bli utomhusjobb. Inte lika soligt idag, dock. Själv ska jag kurera mig.
Fredrik jobbade kväll idag. En tur till Karlstad på eftermiddagen för att mäta på någon maskin som fanns där. Sten och jag köpte kakor i affären när vi hämtade posten (man har postbox här). Sedan gjorde vi te och mackor och gick upp till lotsutkiken.
Det var en kvart kvar tills solen skulle gå ned. Jättefint och krispigt. Vindstilla.
Sten kände att han fick klätter i benen av att dricka kanelte, så han var tvungen att klättra runt på berget och den gamla militärbunkern.
Vi lyssnade lite på tystnaden och sen gick vi hem och tände en brasa och gick och lade oss och läste godnattsagor. Sten drack välling.
Naturen och tystnaden är nära här ute. Vi har inte hunnit traska runt så mycket nu, för det blir mörkt så tidigt, och på helgerna spacklar och slipar vi. Men nu är det överskådligt mycket jobb kvar, så om några veckor kommer vi nog ut lite mer. Och då kommer våren! Lervällingen utanför huset gör sig påmind när man behöver hämta ved, så man får passa på när det varit en frostig natt.
Jag har lagt upp lite bilder i december och januari. Kom inte på så mycket att skriva, men nu är jag på något vis ikapp igen.
Sten och jag har varit hemma den här veckan. Han har slutat på dagis, inför flytten till Brännö. Det är lite svårt att planera flera månader i förväg med hus, dagis, jobb och allt. Men det blev nog hyfsat bra ändå.
Vad gäller fotografering, så blir det mest huset nuförtiden. Jag ska försöka få med Sten också på bild. Men månadsbilderna hänger i alla fall med. Nästan. Svårt att hitta någon för januari, bara. Jag får jobba lite bättre på att fixa en bättre i februari sen.
Sten har tidigare bett mig sticka honom en lila kjol. Jag har inte gjort det än, mest på att jag inte orkar sticka just nu. Tror dock att han skulle passa i lila kjol.
Vi har upptäckt att nattlinne är ett väldigt trevligt plagg. I julklapp fick Sten ett Fem myror-nattlinne av mormor och morfar. Det hinner knappt tvättas innan det åker på igen här.
– Jag är kär i E på dagis. (En tjej, red. anm.)
– Så trevligt.
– Killar kan bara vara kära i tjejer och tjejer kan bara vara kära i killar. Det har L på dagis sagt.
– Då kan du berätta för L nästa gång han säger det att det inte stämmer. Killar kan visst bli kära i killar och tjejer i tjejer. Du vet vår kompis M? Hennes syster är kär i en tjej och de har en gård med hästar och katter och bor där tillsammans och gillar varandra jättemycket. L kanske inte vet om det.
Det sista har säkert inget med det så kallade genusperspektivet att göra, men det var gulligt ändå: Jag bytte bromsklossar på cykeln. Blev väldigt svart-blå om händerna och gick för att tvätta dem.
– Du måste tvätta dig. Annars ser man inte att du är mamma.
Och till sist något om bilder. De kommer. Jag har till och med valt ut några. Men det är lite mycket hus och packa ned bohag och jobb och sånt nu.
Det tog lång tid att somna. Efter drygt två timmar i sängen, bredvid en liten Sten som skruvade på sig fick jag höra:
– Om ni dör och jag är kvar, det är inte så bra.
Det kan inte vara lätt att somna när man ligger och funderar på sånt. Jag förklarade i alla fall att man inte bara plötsligt dör, utan att man brukar bli väldigt sjuk först, eller råka ut för en olycka. Han somnade i alla fall en stund efter det.
Han har bra balans, den killen! Skridskor var inga problem. Och efter lite fika ville han åka mera.
Sten och jag är lika som bär, med röda kläder och likadana vantar. Fast jag hade inga skridskor med mig till Trollhättan.
– Mamma, vatten kan inte rinna uppåt. Inte alls. Bara nedåt. Jag tror kanske inte ens att det kan rinna på platt.
Vi var i Lofsdalen och åkte skidor över nyår. Vi koncentrerade oss mest på skidandet, och fotograferade inte särskilt mycket. Det blev i princip inga foton på jul heller, visade det sig.
Sten engagerade sig väldigt och byggde en gedigen koja som han kunde äta banan i. Samtliga soffkuddar gick åt.
Jag vet inte om den uppskattades av alla, för soffan var återställd när vi kom hem igen.
Vi grillade i solnedgången, vid tvåtiden.
Jag borde väl skriva lite mer om skidåkningen, men finner ingen inspiration just nu. Sammanfattningsvis så gick det väldigt bra. Längdskidor verkade roligare än slalomskidor.
Såhär blev julgranen. Något överlastad kan tyckas, men så går det när den är för liten för pyntet.
Den årliga julgodistillverkningen.
Ibland är de bra söta, kusinerna. (Och ibland mest retsamma.)
– Himlen, den måste ta stopp.
Sten funderade när han skulle sova. Fredrik diskuterade lite och frågade vad som i så fall var bakom.
– Inget.
Sedan en lång fundering.
– Den tar nog stopp så långt bort att man inte känner det.