Jag sjöng i kör hela dagen, och Sten och Fredrik gjorde annat. Sedan kom de och lyssnade i kyrkan. Sten hade väldigt svårt att sitta på en kyrkbänk, såklart. Men det gjorde inte så mycket.
När vi kom hem kunde Sten inte somna. Han fick vara uppe med oss istället. Han verkade inte så trött, men somnade rätt fort när han gick och lade sig strax efter midnatt. Vilken liten sötis!
Sten provade sin gunga i farmors och farfars trädgård. Den var jättekul! Sedan gick han på promenad i hamnen och hejade på sin farfar när han hade arbetsdag.
Det är svårt att hålla hemsidan uppdaterad ibland. Jag ska skriva ikapp en annan dag. Det är stört omöjligt att ens låtsas om att datorn finns på skrivbordet så länge Sten är vaken. Det ger någon timma om kvällen att skriva på, men då finns det ju så mycket annat man behöver göra.
Vi hade fixarhelg och vårstädade cyklarna lite. När jag ställt fram Stens cykelstol i hallen, så kröp han genast upp och satte sig i den. Jag skruvade fast den på min cykel, och sedan bar det av till Eriksberg. Efter lite sushi cyklade vi och hälsade på Anders på en bryggpromenad och sen bar det av hemåt igen. Sten tyckte att det var kul så länge cykeln rullade. Inte så illa!
Efter en promenad i Botaniska (fint grus har de där!), så hamnade vi på något så fint som ”lekplatsafterwork” i Slottsskogen. Det var en bra idé, som man borde ta efter. Småbarnsfamiljers sätt att hitta på något kul på fredagkvällen. Grill, korv och filtar.
Fredrik anslöt, och vi gick till Hagabion och åt middag. Det känns som ett bra ställe om man har barn med sig. Stort och rymligt och lagom ljudslukande. Sten smakade på lite ris och god gryta. Sen åkte vi hem och sov.
På kvällen var vi på lite lekplatstestning. Sten provade lite gungor och rutschkanor, och så fikade vi. Äntligen var det lite vårigare. Bra att träna på att gå utomhus också, tyckte Sten.
På kvällen var Fredrik och jag på kurs i första hjälpen för barn, arrangerad av Röda Korset. Sten var hemma med sina farföräldrar. Det kändes otroligt lyxigt att komma hem och så var disken diskad och Sten sov så sött. Kursen var bra.
Kanske var det den plötsliga ensamheten som gjorde det. Från att ha umgåtts med massa människor till att tråka med bara mamma … Sten fick ett hysteriskt utbrott och bara skrek och vrålade så att han nästan kräktes. Efter några minuter tyckte jag att det var jobbigt. Efter nästan femtio minuter slutade han plötsligt och sade något i stil med ”Dä!”. Som om inget hade hänt.
Sen åkte vi och hälsade på min kompis Mia. Hon hade inte så Stenvänligt hemma hos sig. Alldeles för roliga datorer, TV, stereo och annat fint med knappar. Det var bättre att gå ut och gunga.
Till skillnad från uppresan, så tog vi hela hemresan i en etapp. Sten var lite smågnällig hela vägen, och ställde höga krav på resten av besättningen i baksätet. Det är inte lätt att vara rolig i tio timmar, även om man är två som byts av, kan jag tala om. Det är heller inte illa att vara ett år med spring i benen och sitta ner i tio timmar.
Tortellini är en väl beprövad maträtt som verkar gå ner i ur och skur. Det gick bra att äta dem i farten också. Men stoppar man in så behöver man också tömma ut. Sten visade att han behövde gå på toaletten, och vi svängde in på en rastplats. Sten blev så glad över att få komma loss ur bilen och sitta på toaletten att han för bara kunde testa akustiken. Efter en stund gick det bättre. Rastplatstoaletten var utrustad med en rumptvättautomat! Första knappen gav tvål, andra vatten och den tredje gav lufttork. Heltokigt, och lite svårt att förklara utan bild.
Det var skönt att komma hem, men det var väldigt trevligt i Härjedalen. Fördelen med lägenheten här hemma är att det finns rinnande vatten som är kopplat till en tvättmaskin i källaren, men det går förvånansvärt bra att koka blöjor. Extra bra går det ju eftersom Sten går på toaletten när han ska göra mer än kissa.
Vi tillbringade hela dagen vid en stor driva på Viksjövålen. Först byggdes ett rejält vindskydd med hjälp av snöblock. Sten fick en egen liten håla som passade bara honom. Sedan byggde Fredrik och hans far en snökantsgrop stor nog för övernattning för två personer. Ståhöjd hade den också.
Sten åkte pulka alldeles ensam i ett skoterspår. Det var finurligt, för mittspåret passade pulkan perfekt och gjorde att han inte körde fel. Som på räls. Han skrattade så han kiknade hela vägen, och långt var det! Efter ett tag blev han trött, men kunde inte somna i fjällpulkan. Blöjan var blöt, men det är inte kul att har rumpan bar mitt bland all snö.
På kvällen sov han så här gott på sin madrass på golvet:
