Tre år, två månader och tjugo dagar

Vi tog bussen till Älvängen där vår arbetskompis har sina två hästar. Mammahästen är världens snällaste och dottern är mer busig. Efter att ha borstat mammahästen ordentligt och hjälpt till med grimma och sadel, bar det av. I en dryg timma satt Sten där. Han lärde sig att stanna och få fart på hästen igen, samt att svänga. I alla fall i teorin. Han blev beundrad av alla grannarna som såg oss gå förbi. De tyckte att han var häftig som vågade sitta där uppe på en så stor häst. Jag tror att han blev stolt. Han tog även en liten tur i skogen. Först ville han inte, men när vi gick förbi stigen igen på väg tillbaks, så vågade han ändå. Ritten varade i över en timma och Sten ville inte kliva av förrän vi var tillbaks vid stallet igen. Men då hade han faktiskt lite spring i benen. Hästen han red på har varit sjuk i tre år. Hon bröt ett ben vid höften och har knappt kunnat gå alls. Nu är hon verkligen på bättringsvägen och det märktes att även hon uppskattade turen. Musklerna håller på att byggas upp igen. Hon orkar mest bära barn än så länge. Det fanns även ett par katter att hälsa på, samt ett gäng hönor med tupp. Och jättegod rabarberpaj. Det blev en tupplur på bussen hem.