Ett år, två månader och tjugofem dagar

Jobbigaste dagen på länge. Jag besparar er den. Ni får bara en lustig detalj. Mitt i allt skrik och tandagnisslan, tog Sten mig i handen och gick ut till sin matstol. Jag var helt slut och tänkte att jag kunde prova med en barnmatsburk. Sten ratade barnmat för över ett halvår sedan, men det fanns en burk i skåpet. Jag värmde och saltade och pepprade, för säkerhets skull. Men reaktionen var precis som väntat: Sten tittar på mig med en blandning av skräck och löje i blicken. "Det här går inte att äta, det förstår du väl, mamma? Det är inte mat." En mugg välling gick ner. Och jag håller med. Välling är gott, barnmat är skitläskigt.