Sju månader och nio dagar

Vi är i Åsa och gosar med katterna. Sten har fått upp ögonen för dem nu. Han spänner blicken i dem och petar lite på deras fötter. De är otroligt intressanta! Vi var just ute på en promenad i höstrusket, Sten, jag och katterna. Sten satt på ryggen, innanför regnjacka och fleecetröja, och somnade nästan på en gång. Då fick han luvan över sig, också. Sen gick vi omkring sådär i en dryg timma. Jag borde haft mössa, men annars var det skönt. Hemma känns det lite bökigt att bära Sten i sjal inomhus. På magen är han mest i vägen och på ryggen utgör vi ett stort ekipage. Det är lätt att slå i något i vår lilla lägenhet. Men idag passade jag på att bära honom på ryggen och plötsligt var det jättelätt att laga mat! Större bostad är alltså nyckeln. Särskilt nu när Sten blivit noga med att ha kroppskontakt alltid (ibland kan ögonkontakt duga). Får han inte det så trillar tårarna och han ser alldeles otröstlig ut, tills man är nära honom igen.