Igår gjorde vi det traditionella julgodiset. Sten är fjärde generationens godismakare, med samma recept. Fast jag vet inte om han gjorde så mycket godis. Och inte fick han smaka heller. Däremot hade hans storkusiner jätteroligt Duplo, som han fick leka med! Gubbar och bilar och katt och gris och ko och häst. Det var jättekul! I torsdags hade vi en ettåring på besök. Vi kan säga att det var en barnsäkerhetskonsult. Han testade vad som var barnsäkert och inte, så nu vet vi vad vi behöver åtgärda. Mycket bra.

Sten verkar inte så värst intresserad av det där med att krypa. Ibland står han på alla fyra, men det händer liksom inget. Han ser ut som att han väntar på att världen ska flytta sig under honom. Nej, då går det mycket snabbare att resa sig och gå! Ja, inte alldeles själv, men om han håller i saker så går det ganska bra. Vi har köpt en ny bilstol också. Sten och jag fotograferade lite, men det blev inte bra, för han var inte på något vidare glatt humör. Vi får försöka imorgon igen, tror jag.

Tomten var ute och åkte spårvagn idag. Fredrik och Sten var på stan en stund utan mig. Det tisslades och tasslades bakom Fredriks rygg om den lille tomten, som ibland till och med var en sovande liten tomte. Jag var alldeles ensam hemma. Det var tyst. Helt tyst. Och ingen som kunde vakna närsomhelst. Ingen alls. Jag undrar vad tomten ska hitta på för bus imorgon.

Såhär ser den lilla sjuklingen ut när han sover i vår nya säng: Som ni ser så duger nappen ibland. Kanske mer när man är lite sjuk.

Förra söndagen slutade han nästan helt med napp. I onsdags lärde han sig spela på läppen. I torsdags fick han tand. Stor kille. Första riktiga snuvan har anlänt. Igår kväll vågade han inte äta sin kvällsgröt, för den gjorde att han inte kunde andas. Tur att han gillar bröstmjölk!

Nu är den här, första tanden! Den låg och lurade i förmiddags, men nu känner man den tydligt. Jag gissar att det det därför han var tröstlös inatt, för första gången i sitt liv. Hur firar man första tanden? Med morötter att gnaga på?

Livet går vidare. Det känns inte som att det händer så mycket intressant just nu, men det kanske det gör. Jag får tänka efter. Häromdagen åt Sten thaigryta. Vi funderade över vad vi skulle testa för ny ingrediens, och bestämde oss för kokosmjölk. Eftersom han redan gillar morot, tomat, lök, vitlök och ingefära, så blev det en väldigt god gryta. Serverades med ris. Den föll honom i smaken! Vilken bra smak han har. Vi har sömnproblem. Hur vi än gör så blir det för trångt, eller så får någon sova ensam. Det trivs vi inte med, men det är lite svårt att fixa till det i vår relativt lilla lägenhet. Bäst att se över alternativen och välja det minst dåliga. Vi var hemma i princip hela helgen. Det har varit en del resor och släktkalas på sistone, så det var välbehövligt. Nu känns det som att vi har kommit ikapp lite.

Fler fester ... Sten är en riktig festprisse. Han sov med hörselkåpor på i sjalen. Men viktigast var kanske hans livs första Fars Dag. Här är presenten, tillsammans med Stens farfars present från sina barn: Nu är de långa nätternas tid förbi igen. Nu är det mat vid ettiden som gäller, men har jag laddat upp batterierna i någon månad, så det går bra. Sten reser sig gärna från sittande på pottan, men helt från golvet tror jag inte att han fått till än.

Tiden går snabbt när man har roligt. Eller när man har mycket att göra. Helgen bjöd på två kalas. På båda kalasen åt Sten sin kvällsgröt. På det första sov han i två olika sängar innan vi gav oss av. På det andra sov han fastknuten mot Fredriks bröst från klockan nio tills vi lämnade festen vid tvåtiden. Jag tror inte att han öppnade ögonen en enda gång, trots tjo, tjim och dansmusik. Dagen efter öppnade festfixaren sina paket. Sten fick leka med alla presentpapper. Jag inbillar mig att det kommer att bli något liknande på julafton, om vi har varit snälla. Sten jobbar vidare med akrobatiken. Han har inte lyckats krypa än, men när han sitter på pottan så tar han tag i badkarskanten och reser sig upp. Det är så intressant att han nästan inte har tid att sitta på pottan. Vi har också tagit bort skötbordet. Det blev för farligt med en kille som bara ville ligga på mage och titta ner i badkaret. Badrummet blev rymligare och badkaret enklare och roligare att bada i. Mycket skönt.

Vi är i Åsa och gosar med katterna. Sten har fått upp ögonen för dem nu. Han spänner blicken i dem och petar lite på deras fötter. De är otroligt intressanta! Vi var just ute på en promenad i höstrusket, Sten, jag och katterna. Sten satt på ryggen, innanför regnjacka och fleecetröja, och somnade nästan på en gång. Då fick han luvan över sig, också. Sen gick vi omkring sådär i en dryg timma. Jag borde haft mössa, men annars var det skönt. Hemma känns det lite bökigt att bära Sten i sjal inomhus. På magen är han mest i vägen och på ryggen utgör vi ett stort ekipage. Det är lätt att slå i något i vår lilla lägenhet. Men idag passade jag på att bära honom på ryggen och plötsligt var det jättelätt att laga mat! Större bostad är alltså nyckeln. Särskilt nu när Sten blivit noga med att ha kroppskontakt alltid (ibland kan ögonkontakt duga). Får han inte det så trillar tårarna och han ser alldeles otröstlig ut, tills man är nära honom igen.