Veckorna lunkar på. Igår var vi i botaniska och kollade hur hösten såg ut där. Tjockt med löv på gräsmattorna och några gigantiska grönsaker kvar i köksträdgården. De planterade mängder av lökar också. Vi får gå dit till våren och se hur det blev.

Hur man imponerar på mammor: trots utebliven buss och stress till simhallen klarar man silvergrodan. Sitter fint på Fredriks gamla märkessköld tillsammans med de andra simmärkena.

Igår testade Sten att göra stop motion-film. Den handlar om en gubbe som ska se på TV och måste gå fram till TV:n för fjärrkontrollen är borta. Men på sista rutan dyker fjärrkontrollen upp igen. (Det hinner man inte riktigt se. Vi får bli bättre på sånt finlir.) (Den är i HD-kvalitet, så prova gärna att maximera rutan med knappen nere till höger under filmen.)

På väg till dagis en vanlig torsdag.

Det var en väldigt opraktisk simskoletid vi fått, men nu har vi bytt. Det blir tisdag morgon istället, så vi åker till fastlandet imorgon också. Då utan Fredrik.

Den här hösten kommer att bli lite annorlunda. Eftersom jag är hemma med lillebror, så blir det bara tre dagar i veckan på dagis, onsdag till fredag. Femton timmar istället för fyrtiofem. Då finns det ju tid för till exempel simskola. Så på måndagarna hela hösten kommer vi att åka till Frölunda för att Sten ska lära sig simma lite bättre. Då kan vi kanske passa på att gå till biblioteket och läsa lite också. Om inte annat för att fördriva tiden, eftersom båtarna inte går så ofta mitt på dagen.

I mörk luvtröja framme på scenkanten. Så hittade man Sten på sista dansen för i år.

Idag var det simskoleavslutning. I fyra veckor har Sten tillbringat en halvtimma varje vardagsförmiddag på simskolan. En enda gång var han inte där. I måndags hade han ingen lust. De har övat bentag och armtag och lekt roliga saker i vattnet. Ibland har de blivit rädda för brännmaneter och ofta har de haft kul åt vågorna från skärgårdsbåten eller någon militärbåt som åkt förbi på väg till Känsö. På avslutningen idag simmade alla barn på djupt vatten, från en brygga till en annan, en i taget. På bryggorna stod släktingar och klappade och hejade på. Sten hade simdyna på ryggen, men han simmade snabbt och fint. Mormor tyckte efteråt att han nog kunde simma utan dyna, och det kunde han också! Inte så många meter, men det är väl bara att fortsätta träna. I år blev det ett nytt märke: livbojen röd. Ett bra sjösäkerhetsmärke.

De här kaninerna höll nästan på att bli överkörda av en traktor när vi var på väg till simskolan idag. Väldigt orädda och lät sig gärna klappas.