- Mamma, vatten kan inte rinna uppåt. Inte alls. Bara nedåt. Jag tror kanske inte ens att det kan rinna på platt.

Vi var i Lofsdalen och åkte skidor över nyår. Vi koncentrerade oss mest på skidandet, och fotograferade inte särskilt mycket. Det blev i princip inga foton på jul heller, visade det sig. Sten engagerade sig väldigt och byggde en gedigen koja som han kunde äta banan i. Samtliga soffkuddar gick åt. Jag vet inte om den uppskattades av alla, för soffan var återställd när vi kom hem igen. Vi grillade i solnedgången, vid tvåtiden. Jag borde väl skriva lite mer om skidåkningen, men finner ingen inspiration just nu. Sammanfattningsvis så gick det väldigt bra. Längdskidor verkade roligare än slalomskidor.

Såhär blev julgranen. Något överlastad kan tyckas, men så går det när den är för liten för pyntet.

Den årliga julgodistillverkningen. Ibland är de bra söta, kusinerna. (Och ibland mest retsamma.)

- Himlen, den måste ta stopp.

Sten funderade när han skulle sova. Fredrik diskuterade lite och frågade vad som i så fall var bakom.

- Inget.

Sedan en lång fundering.

- Den tar nog stopp så långt bort att man inte känner det.

I skogen på julgranshämtning.

Det var luciatåg på dagis. Med världens sötaste pepparkaka.

Ny månadsbild. Men inget mer. Det blir mest på husets sida nu, när det blir något.

Imorgon är det luciatåg på dagis. Vi ska vara på plats klockan sju. Jag undrar hur det ska gå. Det är normalt sett svårt att få Sten ur sängen klockan halv åtta, då vi egentligen behöver åka hemifrån i vanliga fall. Han somnade dock lite tidigare idag. Får se om det hjälper.

Det har hörts här hemma att de har övat. Plötsligt ligger han och sjunger Lusse Lelle när han ska somna.

Vi var på kalas hos några kompisar. De har en son som är ett år yngre än Sten. Fullt ös var det, hela kvällen. Vid tio lyckades vi få med oss Sten på tanken att gå hem. Då var han väldigt trött, men erkände det såklart inte riktigt. Jag hade tagit med selen så att han skulle slippa gå hem (och så att jag skulle slippa bära en degklump i armarna). Alla vuxna blev avundsjuka och ville också bli hemburna i en sele. Halvvägs hem (vilket innebär ungefär fyra minuters promenad) kände jag hur en haka liksom hängde lite tungt mot min rygg. Han somnade så skönt. När vi kom hem vaknade han till lite och lät mig ta av alla kläder och bädda ner honom i sängen. Där låg han och såg mysig ut i några minuter innan ögonen stängdes igen.

Inskolningen på dagis gick på en vecka, och var klar i fredags. Igår och idag har Sten och jag varit ensamma hemma, men det har ändå funkat bra med lämning och hämtning och bussar. Och på dagis har det varit lugnt. Nästan alla barn är sjuka, så igår var de tre och idag fyra. Det verkar mysigt och passade nog Sten bra. Lite mjukare start. För det är skillnad mellan dagmammans maximalt fyra barn och dagis nitton.

Idag bakade vi lussekatter. Kompis Martin kom och hjälpte till. Men Sten var lite skeptisk till att bullarna verkligen kunde bli goda med Martins inblandning. Han kunde på sin höjd få ta ut dem ur ugnen. Denna tanke släppte dock, och vi gjorde massa olika typer av bullar. Sten gjorde en bil, en fotboll och något annat som jag har glömt. Bilen hade russin i hjulen och russin som ratt.