Ofta när vi är på Brännö kommer en mjuk kompis och hälsar på. Den spinner och stryker sig mot oss och går runt runt runt runt runt benen.

Rrrrr! Så lät det idag när jag skulle lämna Sten hos dagmamman.

Idag kunde Sten plötsligt rulla på R.

Vi tog en kvällstur upp på vårt kära Ramberget. Eftersom Sten cyklade upp, så blev det till Ättestupa, för det är inte lika mycket uppför dit. Sten ville gärna att jag fotograferade honom när han cyklade lite häftigt uppe på berget. Det hade dykt upp några hårda filurer som tittade nyfiket på Sten när han cyklade förbi.

Det blåste inte så mycket som utlovat. Vi gav oss av till Botaniska trädgården och springcykeln fick följa med. Det är riktigt bra fart på killen på cykeln. Förutom i branta uppförsbackar, då han hellre går och får cykeln buren. Vi hade med fika som vi åt och drack nära vattenfallet i klippträdgården. Smaskigt.

Vi åt middag på Hagabion ikväll. Det var ett bra tag sedan sist. Vår favoritrestaurang. Väldigt god mat, snyggt serverad, trevlig miljö, funkar bra med barn, billigt!

Sten ville inte ha någon varmrätt, utan valde istället en grevéostsmörgås. Brödet var nästan svart och fullt av hasselnötter och fikon. Det var det man kunde urskilja, i alla fall. När smörgåsen serverades, med senapskål och paprika, så ursäktade kocken att han lagt på senapsdressing. Vi tyckte inte att det var något att ursäkta; det lät ju gott. Tydligen gillar inte alla barn senap. Sten tyckte att det var smaskigt. Han smakade även en sväng på vår mat (grillad halloumi, respektive vegetarisk korv).

En väldigt trevlig kväll, som avslutades med te och tryffel. Sen berättade Sten att han blivit lite trött. Vi gick ut till spårvagnen som går ända hem utan byte. Efter en stund somnade Sten (vid halvåttatiden), kramandes min ryggsäck. På fötterna hade han helt nya skor, ekologiska läderkängor. Bredvid honom låg den nya, röda mössan, i 100% klifri ull.

Det söta paketet gick som vanligt bra att bära hem från spårvagnen, en promenad på ca 300 meter. Tung, sovande och söt. Sen lägger man honom bara i sängen och skalar av ett par lager kläder.

Det börjar bli dags att lämna in ansökan om dagis på Brännö. Vi skickar in lappen nästa vecka.

Man får väl anta att huset blir klart när det ska, tills man vet något annat.

Frågorna har blivit mer filosofiska. I morse ville Sten hellre åka till farmor och farfar än till dagmamman. Jag berättade att farmor och farfar jobbar. Sten undrade varför de jobbar. Det intressanta är att han numera orkar lyssna på svaret och visar att han förstår det. Många frågor blir mer intressanta att svara på då.

Jag förklarade i alla fall att de flesta jobbar. Alla tycker inte att det är roligt, men om man jobbar bra så får man pengar som man kan köpa mat och sånt för. Sten verkade förstå.

Vi kom på att det var år sen vi var på lekplatsen i Slottsskogen, Plikta. Det tog en stund att ta sig dit, för vi gjorde lite annat på vägen. Bland annat fikade vi. Sten som var på jobbigt bushumör förstörde fikastunden genom att lägga choklad i Fredriks kaffe.

På Plikta var nog den långa rutschkanan roligast. Sten upptäckte efter något tiotal åk att den gick ännu snabbare om man inte höll i sig med händerna. En gång åkte han för tidigt och krockade med ett annat barn. Men då blev jag lite sur och förklarade att man inte fick åka förrän personen innan lämnat fri väg och det förstod han och väntade noga i fortsättningen.

På väg hem handlade vi på Ekostore. Massa goda grejer som vi gick hem och grillade i ugnen.

Vi var på Brännö och inspekterade. Det stod ett hus på vår tomt! Mer om detta här. Sten var uppe i sitt rum och tittade på utsikten. Mycket spännande. Det finns inget golv än, så det var lite klurigt att gå där.

Semester igen! I jämtlandsfjällen. Mer om det kan man läsa i reseberättelsen. Där finns även en hel del bilder. Jag är helt otroiigt imponerad av Sten. Han gick långt, länge och på svåra ställen. De dagar han gick längst, tre dagar i rad, gick han minst sex kilometer per dag. Och då gick vi inte på några stigar, utan på lite svårt underlag. Ibland stenar, ibland ris, ibland över bäckar. Uppför. Nedför. Rakt. Krokigt. Fort. Långsamt. Vi tältade i tre nätter och bodde på fjällstation i tre nätter. Och så två nätter på nattåget. Maten gick också hem, särskilt frukostgröten. Vi hade tvekat lite, liksom undrat hur det skulle gå att fjällvandra med en treåring. Kanske var det ett år för tidigt. Men vi lär nog göra om det nästa år, med en fyraåring! Som förälder måste man ha otroligt mycket fantasi. Man måste komma på nya trix för att få treåringen att vilja gå vidare, hela tiden. Det var ansträngande men gick bra, eftersom tempot på själva vandringen inte var så högt.