Sten var pepparkaka i luciatåget idag. Det var så fint så att jag blev tårägd. Barn mellan ett och fem år som gick på led in, stod och sjöng flera sånger och gick på led ut. Och sjöng när de gick. De måste ha övat och övat och övat. Stolta föräldrar! Fastän vi hade luciatågets buttraste och tröttaste pepparkaka.

Idag greppade Sten plötsligt en penna och skrev sitt namn, helt utan assistans. (Läs från höger till vänster.) Vi häpnade, och han tyckte att det var kul och skrev igen. Han påstod att det var enklast med stora bokstäver, och det kan man väl inte annat än hålla med om. Vi har inte ens tyckt att det känts vettigt att börja öva bokstäver med penna än. Han ritar inte så detaljerat att vi trodde att han kunde. Men bokstäver är visst väldigt fascinerande.

Sten och jag åkte och hälsade på Fred och hans hästar. Sten vill i alla fall tro att alla hästarna var Freds. De var lite stora när man kom nära, så det räckte att jag klappade dem. Fred visade redskapet som ser ut som bokstaven L som man använder för att skrapa bort smuts som har fastnat under hästens hovar där bokstaven U finns. För ett par veckor sedan hittade Sten bokstaven A bland rötter i skogen. Innan vi åkte hem igen tittade vi lite på hästarna i hagen. Det var egentligen bara en som ville titta på oss. Här är den.

Sten skrev och skrev och skrev. - Tomten kan få dom här lapparna av Sten. Det är nog önskelistor, tror vi.

Fredrik är borta igen, men bara drygt ett och ett halvt dygn. Sten pratade med honom i telefon förut och frågade om han åkt flygplan. Det är nämligen så att vi nästintill varje kväll berättar om Fredriks flygresa till Australien som godnattsaga. "Bätta pappa plygplan Astalien" låter det, och så är det bara att berätta. Om väskorna, hur de åker med. Om maten man får. Hur man gör om man behöver gå på toaletten. Vem som mötte Fredrik när han kom fram till Singapore. Hur stora flygplanen var. Hur lång tid det tog. Och allt annat man kan komma på om flygplan. På väg hem från dagmamman idag utbrast Sten: "Mamma titta! Löven faller ner. Det bliver vinter." Han säger ofta "bliva" och "bliver". Det kanske faller sig naturligt på något sätt. Det låter poetiskt. Såhär ser vardagarna ut hos oss nu: 05:50 - Fredrik stiger upp. 06:30 - Sten och jag stiger upp och Fredrik åker till jobbet strax därefter. 07:25 - Sten och jag ger oss efter dusch och lite frukost iväg till dagmamman, på cykel. 07:40 - Efter puss och kramar går jag till bussen, lämnar cykeln i dagmammans trädgård och cykelhjälmen i hennes hall. 08:45 - Jag är på jobbet. 15:01 - Fredrik åker buss från jobbet. 16:00 - Fredrik hämtar Sten och cyklar hem på min cykel, med min hjälm. 18:30 - Jag kommer hem från jobbet. 19:30 - Sten tycker att det är mörkt och vill lägga sig och läsa bok. 20:30 - Sten somnar. 22:00 - Vi somnar. Ungefär så går det till nuförtiden i familjen Oskarson. Städa och tvätta och diska och laga mat gör vi ibland inemellan, om vi hinner.

Det har varit lite ledsamt i ett par dagar. Fredrik har varit bortrest och efterlängtad. Men nu har han kommit hem igen och fått stora kramar. Idag skulle dagbarnen varit på teater, men något hade blivit fel. Trots två bekräftelser på att de skulle gå, så hade en dubbelbokning skett. Både barn och dagmammor blev molokna och visste inte riktigt vad de skulle hitta på. De hade ju pratat om teaterbesöket ett tag innan. Det blev lite biblioteksbesök och sen gick de hem igen. Tråkigt.

Bokstavsjakten forstätter. Häromdagen dök två bokstäver upp bland morgonbestyren. Det första var ett A. "Stort A, litet A", sade Sten och hade benen olika brett isär, liggande i badkaret. En stund senare satt han i hallen och tittade på en påse med snirkliga mönster på. Där hittade han ett långt och ett kort S. Och visst var de där. Men han hittade dem bara på ena sidan, för på den andra var de spegelvända.

Vilken dag! Att den lille killen orkar hänga med på så mycket. Klockan halv sju blev vi väckta. På en vecka har han lyckats skaffa sig ny dygnsrytm, verkar det som. För att vi skulle vilja stiga upp dukade han fram fil, müsli, skålar och skedar. Dock når han inte upp till skåpen, så skålarna kom odiskade från diskbänken. Men dem bytte vi lätt ut mot rena. Efter lite grejande hemma, satte vi av mot stan vid elvatiden. Vi var på jakt efter strumpor och lite annat. Dessutom var det väldigt länge sedan vi strosade lite på stan. Sten hängde med. Vid tre tog vi bussen till Åbybadet för att titta på kusinerna när de simtävlade. Det var ohyggligt varmt där inne, förmodligen omkring fyrtio grader. Och fuktigt, förstås. Det var lite svårt att stå ut, men det gick. Det behövdes glass. Sten slukade en stor isglass på nolltid. Från för varm till för kall blev jättekonstigt. Sten frös och skakade och hela kroppen krullade ihop sig. Han hostade jobbigt och låg som en groda på min mage. Klagade på att han var kall. Det tog några minuter innan jag kände att han slappnade av och återfick värmen i kroppen. Vi visste inte att man kunde äta glass så snabbt. När tävlingarna var slut vid sju, gick vi ut till busshållplatsen och tog bussen till Mölndal, för vidare spårvagn till Liseberg. Sten var förstås väldigt trött, men vi hade några åkkuponger och kusinerna skulle också dit. Vi frågade Sten om han ville till Liseberg, eller om han var för trött. Han svarade att han ville sova på spårvagnen. När vi kom fram klev vi i alla fall av och försökte väcka honom. Det var svårt först, men när han fick se att vi var framme blev han glad och ville gå in. Vi åt korv och gick till den lilla berg-och-dalbanan. Sten har växt lite över sommaren, och är förmodligen över 90 centimeter. Så lång behöver man vara för att få åka med det lilla tåget. Personalen kollade noga och godkände Sten. Jag satt bredvid och höll armen om honom. Det skakar en del när man är så liten! Han var väldigt koncentrerad hela åkturen, men han tyckte att det var kul. Det sade han i alla fall efteråt. Sen åkte vi några saker till, tills alla våra åtta kuponger var slut. Sten sov i mitt knä på spårvagnen hem och jag tror att det var en rätt glad kille som kröp ner i sängen kvart i tio efter en lång dag.

Idag har mammahjärtat fått vila. Det gick bra att lämna Sten imorse. I lördags var vi i skogen och sågade och eldade lite. Sten var en flitig sågare och hade ett väldigt tålamod med pinnarna. Vi kände inte för att fotografera så mycket. Kanske lite synd, för det var väldigt fint och mysigt.

Så har Sten passerat två och ett halvt år, alldeles utan att vi märkte det. Eller, vi kunde inte undgå att märka att han var här, och att han växer och blir större. Men vi glömde fira. Jag hinner inte skriva så mycket nu, och nästan inte greja med bilder alls. Det får bli så ett tag. De senaste dagarna har varit riktigt jobbiga. Sten har svårt att somna på kvällarna, och vaknar tidigt på mornarna. Ett par nätter har det bara blivit drygt åtta timmars sömn. Både kvällarna och mornarna har varit kaos. Jag har fått tvinga på honom kläder och sätta honom skrikande på cykeln för att cykla till dagmamman. Sen har jag fått vinka hejdå till en storgråtande liten kille som egentligen ville sitta i mammas knä och ringa till pappa. Det är nästan för mycket för mammahjärtat. Ikväll somnade han halv nio, och det är bara att hoppas på en lugn natt, utan hosta och bökande i stora sängen. Vi har gjort mycket roligt också! Förrförra söndagen var vi på bio! Alfons och pappa Åberg i fyrtio minuter på Hagabion. Det var spännande. Efteråt åt vi mat i restaurangen med ett par kompisar. I söndags var vi i simhallen. Det var första gången jag fick se Sten simma med dyna på ryggen. Han trampade iväg i hög fart, även i stora bassängen. Den här gången lärde han sig att sparka ut sig från kanten, som när man gör ryggsimsstart. Det var roligt många gånger. Annars har tiden hos dagmamman varit bra. Sten har äntligen börjat äta utan att bli matad, latmasken. Lite andra färdigheter är att han är bättre än mig på bilmärken. Han kan identifiera Volvo, Audi, Skoda, Citroën, Peugot, Volkswagen och Toyota. Bara att säga namnen är ju lite svårt. Han har också börjat intressera sig väldigt mycket för bokstäver. Han kan skriva STEN med hjälp av datorns tangentbord helt utan att man hjälper honom. Han vet hur flera olika bokstäver uttalas, till exempel S, P, M, O, A och ibland några fler. Vi försöker uppmuntra honom på roliga sätt.