Sten firade sin andra midsommar i Trollhättan. Vädret var lite sådär, så det blev ingen promenad till midsommarstången, men väl lite dans på en gräsmatta.

Jobbigaste dagen på länge. Jag besparar er den. Ni får bara en lustig detalj. Mitt i allt skrik och tandagnisslan, tog Sten mig i handen och gick ut till sin matstol. Jag var helt slut och tänkte att jag kunde prova med en barnmatsburk. Sten ratade barnmat för över ett halvår sedan, men det fanns en burk i skåpet. Jag värmde och saltade och pepprade, för säkerhets skull. Men reaktionen var precis som väntat: Sten tittar på mig med en blandning av skräck och löje i blicken. "Det här går inte att äta, det förstår du väl, mamma? Det är inte mat." En mugg välling gick ner. Och jag håller med. Välling är gott, barnmat är skitläskigt.

Vagnen fick sig en renovering och ser numera ut såhär: Sten gillar den. På eftermiddagen var vi och inspekterade ägorna (nåja, snart!). Sten tyckte att vårt nya berg var roligt att klättra på. Spårvagnsturerna är inte så kul nufärtiden. Sten tröttnar fort och vill mest klättra runt på allt. Barn verkar ha så mycket mer energi än vuxna.

Vi hittade lite skugga på utebadet. Sten gillade inte den lilla plaskbassängen något vidare. Det var liksom fel djup i den. För djupt för att sitta, han ramlade lätt när han stod, men för grunt för att simma och plaska i. Det blev bättre när vi provade den lite djupare barnbassängen.

Vi var och badade. Sten, hans mamma och pappa och mormor, och så två sysslingar och deras mamma. Det var ganska varmt i vattnet, och fikat smakade gott. På eftermiddagen testade vi vagnen en sväng på stan. Funkade bra.

Vi åkte hit och dit, bland annat till Vänersborg. Där hittade Sten och jag en sulky som vi båda föll för. Den blev vår. Vi tänkte klä om den och snygga till den lite. På kvällen kom Fredrik, och vi åkte till Knorren och badade i älven. Det var hur kallt som helst. Mycket kallare än i havet. Fötterna domnade. Men Sten ville inte sluta bada. Sedan tillbringade vi resten av kvällen vid slussarna. Där var det veteranbilsutställning. Vi åt räkmacka, men Stens mormor gav bort nästan alla sina räkor till Sten. Han mumsade glatt.

Vissa dagar går vi varandra på nerverna, Sten och jag. Eftersom vi ändå tänkt åka till Trollhättan, så tog vi vårt pick och pack och gav oss av redan innan Stens mormor jobbat klart. Tio minuter tog det för Sten att i sina morföräldrars lägenhet sprida ut ungefär tio cd-skivor, dra in sladdtelefonen i vardagsrummet, klättra upp på köksbordet och försöka äta peppar, sätta på och stänga av datorn några gånger, öppna ett skåp med finporslin och prova sin morfars orangea kajaktofflor. När jag senare frågade hans mormor om jag och min syster varit sådana, så kunde hon i alla fall inte minnas det.

En av väldigt få dagar vi behövt väcka Sten. Sömndrucken åt han lite frukost, och sedan packade vi in oss i bilen och åkte till Borås för att besöka djurparken där. Sten var väldigt trött redan när vi satte oss i bilen, men han somnade först när vi kommit till Göteborg (vi började i Lysekil). Han gillar inte att sitta fast alldeles ensam i en stol. Vi var sju barn och tio vuxna, ett riktigt släktkalas. Jag tror att de flesta av barnen tyckte att de små gröna traktorerna som man fick köra själv var roligast. Matta och soltärda satte vi oss i bilen och åkte hem till Göteborg. Där väntade Stens morfar på trappen. Sten vinkade hejdå och mormor och morfar åkte hem. Vi tog ett svalt familjebad i karet, åt massa gröt och gick och lade oss. Jag somnade med Sten klockan nio. Det var en arbetsam och rolig dag!

På morgonen sjöng vi för min farmor som nyss fyllt år. Sedan åt vi frukost och gjorde iordning fika som vi tog med till kyrkogården. Vi fikade på en berghäll strax intill min farfars grav. Sten ville helst ha kaffe, och fikabrödet ratade han nästan helt. Senare på dagen var vi vid havet för att kolla till min ek. Då höll Sten på att skutta ur byxorna av glädje när han såg allt vatten. Det var bara att ta av honom och ställa ner honom. Vad glad han blev! Det var svinkallt, kan tilläggas. På eftermiddagen grillade vi. Sten verkade inte kunna få nog av grillad haj! Tur att den var så billig: två hajar för 49 kr.

Efter en stressig morgon (hur skyndar man när ens son vill sitta på toa i en kvart och äta frukost i en halvtimma?) kom vi iväg till centralen för att hoppa på en buss mot Lysekil. Bussresan gick bra, men var arbetsam för mig och skuttig för Sten. Storkusin Elin tog studenten. Roligast på kalaset var alla barn. Samuel är en riktigt stark kusin. Tänk om man vore lika stark som honom!