Ett år, en månad och åtta dagar

Det var strålande väder i Trollhättan, och i stan var det marknad. Vi satt på en uteservering och fikade. Sten åt muffins. Sen köpte han nästan ett par snygga hängslen, men ändrade sig i grevens tid, eller så var det mamman som velade. På kvällen lekte han med kusinerna igen.

Ett år, en månad och sex dagar

Vi packade in oss i ett tåg och åkte till Trollhättan. Väl där susade vi vidare till Hallonvägen och grillade. Sten fick sitta bakpå kusin Samuels cykel. Han ville aldrig kliva ned. Sen åt han oliver så att det stod härliga till. Och till efterrätt var det björnbär och vaniljsås.

Ett år, en månad och fem dagar

Jag sjöng i kör hela dagen, och Sten och Fredrik gjorde annat. Sedan kom de och lyssnade i kyrkan. Sten hade väldigt svårt att sitta på en kyrkbänk, såklart. Men det gjorde inte så mycket. När vi kom hem kunde Sten inte somna. Han fick vara uppe med oss istället. Han verkade inte så trött, men somnade rätt fort när han gick och lade sig strax efter midnatt. Vilken liten sötis!

Ett år och tjugonio dagar

Det är svårt att hålla hemsidan uppdaterad ibland. Jag ska skriva ikapp en annan dag. Det är stört omöjligt att ens låtsas om att datorn finns på skrivbordet så länge Sten är vaken. Det ger någon timma om kvällen att skriva på, men då finns det ju så mycket annat man behöver göra.

Ett år och tjugoåtta dagar

Vi hade fixarhelg och vårstädade cyklarna lite. När jag ställt fram Stens cykelstol i hallen, så kröp han genast upp och satte sig i den. Jag skruvade fast den på min cykel, och sedan bar det av till Eriksberg. Efter lite sushi cyklade vi och hälsade på Anders på en bryggpromenad och sen bar det av hemåt igen. Sten tyckte att det var kul så länge cykeln rullade. Inte så illa! cyklarbron

Ett år och tjugosju dagar

Efter en promenad i Botaniska (fint grus har de där!), så hamnade vi på något så fint som "lekplatsafterwork" i Slottsskogen. Det var en bra idé, som man borde ta efter. Småbarnsfamiljers sätt att hitta på något kul på fredagkvällen. Grill, korv och filtar. Fredrik anslöt, och vi gick till Hagabion och åt middag. Det känns som ett bra ställe om man har barn med sig. Stort och rymligt och lagom ljudslukande. Sten smakade på lite ris och god gryta. Sen åkte vi hem och sov.

Ett år och tjugofem dagar

På kvällen var Fredrik och jag på kurs i första hjälpen för barn, arrangerad av Röda Korset. Sten var hemma med sina farföräldrar. Det kändes otroligt lyxigt att komma hem och så var disken diskad och Sten sov så sött. Kursen var bra.

Ett år och tjugofyra dagar

Kanske var det den plötsliga ensamheten som gjorde det. Från att ha umgåtts med massa människor till att tråka med bara mamma ... Sten fick ett hysteriskt utbrott och bara skrek och vrålade så att han nästan kräktes. Efter några minuter tyckte jag att det var jobbigt. Efter nästan femtio minuter slutade han plötsligt och sade något i stil med "Dä!". Som om inget hade hänt. Sen åkte vi och hälsade på min kompis Mia. Hon hade inte så Stenvänligt hemma hos sig. Alldeles för roliga datorer, TV, stereo och annat fint med knappar. Det var bättre att gå ut och gunga.