Igår såg jag en lapp vid affären. Några grannar hade en cykel att ge bort. Den såg lagom stor ut på fotot.
Idag knackade vi på och frågade. Den var kvar. Vi skyndade hem och skruvade loss stödhjul och handtag. Den var i gott skick. Sänkte sadeln och sen bar det iväg.
Härligt att se en så glad kille, trots flera vurpor och blåmärken. Och det coolaste var ringklockan med spindelmannen.
En gång i veckan har de en mer organiserad teckningsstund på dagis, då alla får samma uppgift. Förra veckan var det självporträtt.
Idag var det Stens tur att ta med en bok hemifrån. Jag fick reda på att man får sitta på en blå stol och berätta om den. Fröken K har ett papper med frågor som hon ställer till den som har boken med sig. De andra sitter på en röd matta och lyssnar.
Sten tog med den om när Pettson tältar. Vi läste den som godnattsaga igår som förberedelse.
Idag var vi på bio. Det var svårt att få med Sten, för han ville inte se nån film han inte sett förut.
Men till slut gick det bra. Efter lite schack på Hagabion, såg vi Tre rövare. Svängig musik, härliga färger, lite galen handling.
I söndags var Fredrik och Sten ute och grävde snögrottor i hängdrivan på andra sidan av vårt berg. Bilderna får tala för sig själva.
Det riktigt tråkiga i sammanhanget är att allt det fina nästa dag var sönderhoppat av några som inte förstod bättre.
Igår och idag har det varit mycket läsning. Orken räcker till två ord efter varandra. Till exempel lästes ”mullvaden Jim”.
Och idag skrev han ”DÄLFIN” ovanför en sådan helt utan min inblandning. Jag var inte ens där.
Det är väldigt roligt när det flyter på lite, och orken och tålamodet hos den lille killen räcker till!
Det här var kvällen då Sten vågade läsa en hel bok själv. Det var visserligen bara två ord på varje sida och väldigt illustrativa bilder. Men det var fjorton sidor i alla fall!
Idag hade dagisbarnen fått semlor av fritids. Och så hade de målat. Bakgrunden är gulmålad med vattenfärg.
Det är en vuxensemla och en bebissemla.
Vi hade gäster här över helgen. Musikanter och kompisar. Igår kväll började jag ge Sten lite mattenötter. Började kanske med 3*2 eller nåt sånt. Lätt. Sen fortsatte vi allihop att testa honom. Några av de problem han löste lätt, på några sekunder och väldigt självklart: 1-4, 6/2, -2-2, 3-3, ”hälften av -4”. En lite längre stund tog ”hälften av hälften av tolv”, och mina fingrar och fötter fick vara med. Han fick lite ledtråd, men väldigt lite. Det tog kanske en minut att lösa det. Även 6/3 var lite svårare.
0/2 var svår, men gick att resonera fram.
Det enda som egentligen inte gick var 2-(-2). Men det kändes lite onödigt att krångla till det på det sättet. För det är ju nästan något man bara behöver lära sig. Mycket annat kan man klura ut med lite list.
Jag har aldrig ritat någon tallinje åt Sten. Inte heller Fredrik har gjort det. Jag är ytterst tveksam till att de gjort det på dagis heller. Alltså vet vi inte riktigt hur han tänker sig de negativa talen. Men vi har fått höra från dagis att han tänker efter mycket när han räknar nedåt. Det är ingen ramsa, utan det kan ta en stund att komma från 5 till 4. Och sen fortsätter han under nollan på de negativa talen.
Det här är jätteroligt och intressant, men man märker att koncentrationen krävs. Det funkar att diskutera tal kanske tio minuter, sen går det över i nåt annat.
Jag behöver kanske inte säga att jag är otroligt imponerad och glad att Sten tycker att det är så kul med matte!
Sten har kunnat skriva och läsa korta ord väldigt länge, ett par år. Han har varit på gång att kunna läsa längre ord och meningar, men så har det kommit något annat intresse emellan. Siffror, till exempel. Han har greppat addition, subtraktion, multiplikation och division (ned till halvor) rätt väl. För låga tal, gärna så att man kan visa dem med fingrarna.
Men idag så läste han en sida ur boken om Halvan och sopbilen alldeles själv. Han hade dock svårt att förstå hela meningar, eftersom han koncentrerade sig så på orden. Nu verkar han ha fattat ”och” samt dubbelstavade konsonanter.
Nu gäller det nog att hitta nån lagom bok som inte är för tråkig.