Ganska ofta känns det som att Sten tar energi från oss föräldrar, men när vi vaknade utmattade och sjuka så höll sovrummet nästan på att översvämmas av energi. Vi lyfte upp leksakslådan i sängen och där satt han, vår lille sol, och lekte och läste böcker. Och vi kunde inte annat än att ligga och titta och peka och säga: Se, vad söt han är!
Det är stunder jag ska spara i minnet.
Vinterkräksjukan slog klorna i oss. Sten och jag var sjuka och Fredrik kände det komma krypande. Både bra och dåligt att amma.
Bra för att man inte behöver engagera sig och göra mat. Dåligt för att det är svårt att springa på toa när Sten vill att jag ligger kvar och för att jag blir ännu mer uttorkad av amningen.
Tur att magsjukor går över fort.
Sten och jag var på BVC och träffade en tandhygienist. Hon sade så mycket konstigt, så jag vågar mig inte ens på att beskriva det här. Men vi fortsätter väl att göra som vanligt med tänderna, helt enkelt.
Sten och jag träffade barnen från föräldragruppen igen. Den stora nyheten var att ett av barnen skulle få ett småsyskon. Ojoj, redan!
Det var kul att träffa alla barn och mammor, och en pappa. Det var ett bra tag sedan senast.
Jo, vi stannade i Trollhättan för att åka till Vattenpalatset i Vänersborg och bada. Men först hälsade vi på syssling Alfred och tittade igenom hans akvarium och lekte med hans bilar och garage.
På Vattenpalatset fanns det en liten, röd rutschkana som Sten blev förtjust i. Den stod i plaskbassängen. Sten var så ivrig att han klev uppför flera trappsteg i taget när han skulle upp på den. Och han fick aldrig nog.
På tåget hem till Göteborg fann han som vanligt någon att flirta med. Det slår aldrig fel.
Kusin Samuel hade sjuårskalas. Vi var i Trollhättan och firade. Sten åt korv med bröd från färgglad papptallrik och bara trivdes bland alla släktingar som han gillar att träffa.
Sten och jag trivdes så bra att vi inte följde med Fredrik hem på kvällen. Vi sov över hos mina föräldrar och där sov även min farmor.
Faster Annika kom på besök! Och hon sov över. Det var mysigt.
Sista dagen på Svalbard. Vi hade några saker kvar att göra, så vi besökte kyrkan. Där åt vi våfflor och Sten spelade lite på pianot.
Sedan kollade vi in isbjörnsstängslet runt dagis. Det var några barn som lekte inne på gården. Säkrare dagis får man nog leta efter.
Efter lite fotoexpedition och lite tröjhandling fick vi säga hejdå till Svalbard från flygplansfönstret. Det skulle vara intressant att se hur det ser ut under den tiden på året som solen är uppe.
Ingen av oss hade åkt hundspann förut, så vi slog till på en sådan tur. Hundarna var otroligt söta och nosade och nosade på oss. Sten lät sig gärna pussas av dem och skrattade. Men till slut blev det för kallt, blåsigt och högljutt. Sten tröttnade och blev arg och ledsen. Alla hundarna skällde: Ta mig, ta mig! Jag vill springa!
När vi väl kom iväg somnade Sten en stund, men han vaknade ett par gånger under turen och var missnöjd. Det var inget för honom, tyvärr.
När vi kom tillbaks fick hundarna var sitt fryst fiskhuvud som belöning. Fredriks vantar luktar fortfarande fisk, två tvättar senare.
Det snöade och snöade. Ovanligt mycket om man ser till statistiken. Och ovanligt varmt var det också. Bara några minusgrader, oftast. Vi var på en konsert i maskinhallen till en gruva. Det var rätt långt ifrån jazz för att vara på jazzfestival. Punk, kan man säga. Och Sten somnade till slut utomhus och kunde sedan ha på sig sina hörselkåpor så att jag kunde gå in och lyssna. Han gillar dem inte riktigt när han är vaken.
På kvällen var det festivalfinal. Christianssand String Swing Ensemble kom loss ordentligt, och det var ruskigt bra. Sten sov en lång stund i sjalen och jag kunde sitta och lyssna. Riktigt skönt!