Författare: Anna

Sten döptes i Lundby Gamla kyrka. Femtio gäster hade hittat dit för att fira tillsammans. Sten tyckte att det var trist att det inte var mer orgelspel och mindre prästprat. Men att få vatten på huvudet var inte märkvärdigt alls. Sten gillar att bada. Dessutom var det kusin Samuel som hällt upp vattnet i dopfunten.

Det var dags att träffa vattengympamammorna utan magar! Sten satt och tittade på en snygg tjej, ett par veckor äldre än honom, i ungefär trekvart. Hon tittade tillbaks, men de hade väl egentligen inte så mycket att prata om. Väldigt trevligt var det i alla fall. Och så fick jag träffa mammorna på annat ställe än i bassängen. Det blir fler sådana fikaträffar framöver.

Vi packade in hela familjen i en bil och åkte ner till Stens faster i Lund. Bilresan gick fint, med matpaus i Halmstad.

Fastern bor i studentkorridor och vi sov i hennes bäddsoffa. På morgonen passade Sten på att skrika i korridoren och väcka alla trötta studentgrannar.

I Lund passade vi på att köpa garn att sticka blöjbyxor av. Sten använder tygblöjor med tätvävda yllebyxor med kardborreknäppning. Men kanske kan man komplettera med stickade byxor.

När man har Sten i sjal på magen får man ungefär samma dragningskraft som om man skulle haft hund. Vilt främmande människor ställer frågor om afrikanska skynken och beundrar det lilla huvudet som sticker upp. Och vissa bara står och ler fånigt. Då vet man inte riktigt vad man ska göra.

Det går fortsatt bra att sitta i vagnen. Det blev en kvällspromenad på Ramberget. Vi var där lagom till solnedgången. Det är lång och fin utsikt därifrån.

Efter några tappra försök med vagnen började vi nästan ge upp. Sten tycker inte om den. Han blir arg och måste bäras. Men min syster kom på att det kanske kan fungera om han får sitta upp. Vi bestämde oss för att testa.

Det fungerade över förväntan. Han är ju inte så bra på att hålla huvudet än, men med en handduk som stöd så verkade han riktigt nöjd.

Vi styrde kosan mot S A Hedlunds park, trodde vi. Vi måste gått lite snett, för vi hamnade på ett annat berg. Det var nog bara bra, för där fick vi vara helt ensamma med den vackra utsikten. Vi hade med oss smaskig pastasallad, och Sten hade sett till att ta med mammas goda bröst.

Sten hade också med sig ett paraply att ligga i skuggan av. Det var riktigt varmt och skönt i luften.

På hemvägen fick alla som kunde gå själva glass.

Idag var det en riktig pappadag. Sten och Fredrik var på egna äventyr mellan elva och fyra idag, med bara en liten matpaus hos mig. Tänk vad man vänjer sig vid att umgås dygnet runt med någon.

Vi var och fikade på Krasnapolsky med lite kompisar. Sten sov i sjalen hela kvällen. Vi fick väcka honom för att ge honom lite mat och ren blöja innan vi skulle åka hem. Sen fortsatte han att sova. Förmodligen var det trevligt att lyssna på fikaprat. Sjalen är fortfarande en stor favorit, både för oss och honom.

Bärsjalen löser onekligen en del problem. Sten blir nästan alltid lugn när han får åka runt på magen. Vi har till exempel provat att
åka spårvagn och tåg till Trollhättan och hem igen, dammsuga hela lägenheten och våttorka köksgolvet, samt en promenad till Backaplan och hem igen.

Idag fikade vi med föräldragruppen. Det kom tre barn och två magar dit. Det var kul att träffa dem igen, och vi stämde möte om ytterligare en månad. Då är det nog färre magar.

Nu har vi äntligen fått tummen ur och sytt ihop två gardiner, köpta på rea på Indiska. Nu har vi en sjal på fyra och en halv meter till ett betydligt billigare pris än de färgglada som säljs för barnbärarändamålet. Är man kräsen, snål och inte har problem med att ta fram symaskinen, så.

Idag var Sten med i tvättstugan, buren i sjalen. Han tittade intresserat in i tvättmaskinen, men tröttnade efter en stunds tvätthängning och övergick istället till att hicka och somna. Han verkar stortrivas på magen. Vi ska försöka transportera honom på det viset till hans mormor och morfar idag.