Fyra år, en månad och tjugotre dagar

Jag kom till dagis. Alla barn satt i sandlådan och begravde nakna fötter i sand. Utom Sten. Han stod klistrad framför fröken K. Just idag hade K med sig en saz som han spelade på. Det är ett stränginstrument med turkiskt ursprung. Jag berättade att Sten har en egen ukulele, och K tyckte att det hade synts när Sten provade att spela att det inte var första gången han spelade på stränginstrument.

Det var så vackert. Sol. Barn. Vacker musik. Min söta son, imponerad.

Det är förresten intressant att de två männen på förskolan också är fröknar. Lite skönt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *