Månad: november 2008

Vi var på kalas hos några kompisar. De har en son som är ett år yngre än Sten. Fullt ös var det, hela kvällen. Vid tio lyckades vi få med oss Sten på tanken att gå hem. Då var han väldigt trött, men erkände det såklart inte riktigt. Jag hade tagit med selen så att han skulle slippa gå hem (och så att jag skulle slippa bära en degklump i armarna). Alla vuxna blev avundsjuka och ville också bli hemburna i en sele. Halvvägs hem (vilket innebär ungefär fyra minuters promenad) kände jag hur en haka liksom hängde lite tungt mot min rygg. Han somnade så skönt. När vi kom hem vaknade han till lite och lät mig ta av alla kläder och bädda ner honom i sängen. Där låg han och såg mysig ut i några minuter innan ögonen stängdes igen.

Inskolningen på dagis gick på en vecka, och var klar i fredags. Igår och idag har Sten och jag varit ensamma hemma, men det har ändå funkat bra med lämning och hämtning och bussar. Och på dagis har det varit lugnt. Nästan alla barn är sjuka, så igår var de tre och idag fyra. Det verkar mysigt och passade nog Sten bra. Lite mjukare start. För det är skillnad mellan dagmammans maximalt fyra barn och dagis nitton.

Idag bakade vi lussekatter. Kompis Martin kom och hjälpte till. Men Sten var lite skeptisk till att bullarna verkligen kunde bli goda med Martins inblandning. Han kunde på sin höjd få ta ut dem ur ugnen. Denna tanke släppte dock, och vi gjorde massa olika typer av bullar. Sten gjorde en bil, en fotboll och något annat som jag har glömt. Bilen hade russin i hjulen och russin som ratt.

Vi var på Brännö. Vi är där varje helg. I alla fall någon av oss. När Sten är med har han alltid sin cykel med. På Brännö finns inga bilar, bara en taxi. Där kan man cykla snabbt nedför backarna. Men man får akta sig för flakmoppar.

Det var isande kalla vindar, men vi värmde oss på grillen.

Dagis 8-15. Inskolningen klar. Nu är det bara en dag kvar hos dagmamman: torsdag nästa vecka. Det är hennes sista arbetsdag, efter 35 år som dagmamma. Mäktigt.

Dagmammorna skulle till mulleskogen, och det vill man ju inte missa. De hämtade Sten på dagis och tog med honom på utflykt på förmiddagen. Dagispersonalen sade att han hade varit väldigt glad när han kom tillbaks.

Det känns lite trist att man inte får vara med och se allt kul han hittar på om dagarna. Åtminstone någon gång ibland. Jag tycker att det är lite sorgligt.

Idag slutade han dagis klockan ett. Och började åtta. Första dagen med frukost. Och jag bara lämnade honom och åkte till jobbet. Gick aldrig med in. Det hade gått finfint hela dagen.

Två timmar på dagis, fast med Fredrik. Fredrik gick in i annat rum en stund. Det gick väldigt bra.

Efteråt var han, liksom igår, hos dagmamman. Vi ville gärna ha lite överlapp, så att det inte skulle bli så plötsligt för honom. Det blev såklart lite rörigt, men jag tror ändå att det var bra.

Första dagen på dagis. Sten och jag var där i en timma. Det kändes lite rörigt, men jag förstod i efterhand att det berodde på att hon som skulle ha hand om inskolningen hade blivit sjukskriven i en månad. Det rörde väl till det lite, men det ordnade sig snabbt.

Sten var ute och försökte leka lite med de andra, men han ville gärna vara nära mig. Det var många barn.

Igår tog vi tåg och buss till Onsala för att fira Fredriks morbror på födelsedagen. Sten cyklade från bussen till huset. Eftersom det redan hade blivit mörkt, så hade vi monterat en pannlampa framtill på cykeln. Det fungerade riktigt bra och Sten fick lysa på vägen åt oss.

När vi hade kalasat klart och skulle hem, hade klockan hunnit passera tio. Det var en trött kille som åkte bil till bussen. Efter ungefär fem minuter i bussätet somnade han gott. Eftersom vi rätt många gånger råkat ut för att bära det numera inte så lätta barnet, hade vi förberett oss. Jag tog på mig selen på magen och stoppade i honom. Det funkade hur bra som helst att byta till tåget. Då lade jag honom över några säten. Han mumlade lite och så åkte vi vidare. Sen bars han i sele vid nästa byte, till spårvagn, och sedan hem från hållplatsen. Vanligtvis bär vi honom bara med armarna, och det är väldigt tungt.

Väl hemma lade vi honom i sängen och så fortsatte han sova gott tills nästa morgon. Det här är ett vanligt förfarande. Han sover mycket bra. Lite svår att väcka på morgonen när man behöver stiga upp, bara. Det gör inget, så länge man får sova gott på helgerna.

Fredrik och Sten fixade nya slangar och däck. Och en orange vimpel. Nu är cykeln rustad för nya turer.

Vi tittade på ett gammalt Trazan och Banarne-avsnitt. Sten var väldigt fascinerad. Bland annat tyckte han nog att musiken var väldigt bra, och det kan jag hålla med om. Han kändes helt klart som inom målgruppen. Det blir nog fler avsnitt kommande kvällar.

Vi var på Brännö igen. Är där ungefär en gång i veckan nu. Sten står ut, än så länge. Oftast brukar han ha cykeln med sig. Oj, vad han far fram. Men idag var det punktering.

Dock var det kanske bra, för hade han cyklat så hade vi nog inte uppmärksammat den lilla kopparödlan.

Och när vi kom hem försökte vi laga punkteringen, Sten och jag. Det var tre hål som vi satte lappar på. Men det räckte inte, för det var tydligen otätt i en svetsning också. Sten fick utöka sitt ordförråd med ett viktigt, cykeltekniskt ord: pyspunka.