Två år, åtta månader och tjugofyra dagar

Både vi och dagmamman hoppas att Stens humör blir utbytt över julledigheten. Sten vill inte somna, inte vakna, inte duscha, inte äta frukost, inte ta på kläder, inte cykla till dagmamman, inte gå in. Vad han sedan inte vill vet jag inte riktigt, men puttas vill han ibland, och slåss också. Sedan vill han inte klä på ytterkläder och inte cykla hem. Hemma vill han inte äta, bara kasta saker. Och så slutligen inte somna igen.

En dag provade vi att gå och lägga oss allihop klockan sju. Det var riktigt skönt, förutom att Sten inte somnade förrän halv nio ändå. Det var spring hit och dit och olika mjölkglas och annat för att slippa somna. Och så hann vi ju inte diska och sånt heller.

Hur väcker man någon? Sten sover bara vidare när man försöker.

Jag tror och hoppas att det blir enklare när det börjar bli ljusare igen. Det måste man hoppas, för nu är allt väldigt ledsamt och jag gillar inte att göra saker mot Stens vilja. Anledningen till att jag kan det är ju bara att jag är starkare.

En bra sak som hände idag var att Sten ville ta bussen till dagmamman. Som tur var så kom han på det precis lagom till den busstur som passar, för bussen går bara en gång i halvtimman. Så vi tog av oss hjälmarna och sprang iväg till bussen. Vi fick vänta en stund, och sedan åkte vi två hållplatser innan det var dags att kliva av. Sten tyckte att det var lite tokigt att inte bussen gick ända hem till dagmamman, men han var glad hela resan och även när vi kom fram. Ett bra slut på en halvdan morgon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *