Vi tillbringade större delen av påskveckan i Björnidet i Härjedalen. Sten var väldigt imponerad av all snö, ”Mytte nö!” och av skidor och pulkor och elden i kaminen.
Vägen upp gick bra. Vi började med att åka upp till Trollhättan på lördagkvällen, för att sedan starta tidigt nästa morgon. När Fredrik och jag tappat fantasin, så tog farmorn över och Sten var nöjd hela vägen till stugan. Resan tog ungefär nio timmar. När vi kom fram var det massa snö och allt var nytt och spännande.
Han trivdes bra i den röda pulkan, och helst skulle farfar dra. När man stannar kan man kasta snöbollar.
En av Stens favoritsysslor är diskning. Han hjälpte farmor att skölja disken.
Det finns inget vatten i stugan. Man får gå och hämta det en bit bort, på sommaren med cykelkärra och på vintern med en blå pulka. ”Faffa ämta mytte datte” (farfar hämtar mycket vatten) sade Sten och hejade på.
Av vatten-anledningen försökte vi blöta ner så få tygblöjor som möjligt. När vi var inomhus hade Sten kalsonger på sig och så stod pottan framme så att han skulle hinna sätta sig på den. Det gick mycket bra under hela veckan. När vi var ute hade han blöja för att inte råka kissa i overallen.