Vi hälsade på hos min kusin. Sten tyckte inte att deras kex var något att ha, men katten var intressant! Särskilt när den åt.
Sten passade på att gå tre-fyra steg på deras nya köksgolv. Det börjar lossna lite nu, men är det längre än en halvmeter att gå så sätter han sig hellre ner och kryper iväg. En mycket försiktig typ.
Hos min farmor kollar man en del på TV. Sten tycker att fjärrkontrollen är den viktigaste delen.
Hos min farmor finns det en trappa. Det är den andra trappan Sten råkat ut för i hela sitt långa liv. (Den första var i stugan under fjällsemestern i vintras.) Den här trappan är rak, hal och har stengolv nedanför. Livsfarlig. Och jättespännande. Det fick bli en del stänga dörrar, men Sten lyckades ändå svinga sig runt räcket för att snitta upp ett märke strax ovanför höger ögonbryn.
Tidigt på morgonen for Fredrik till USA för att vara borta en vecka. Eftersom vi inte ville vara ensamma hemma, så tog vi vårt pick och pack och bussade till Lysekil. Det blir en del att bära på, fast man packar magert. Vi delade på en 30l-ryggsäck, så den hade jag på ryggen. Och så Sten på magen och bilstolen i handen. Tur att vi valde den lättaste stolen, för den väger ändå en del. Jag såg nog lite stressad och sammanbiten ut, för folk log åt mig. Vi klev på bussen och så körde den iväg. Imponerande att vi hann i tid.
Det var en gammal, skraltig buss och Sten ville gärna slicka på den. Dessvärre bytte nackstödet framför färg från grått till gult när han smakade på det, så jag tyckte inte att det var någon bra idé. Han fick pussa på fönstret istället.
I Lysekil väntade min farmor med god mat.
Igår var faster Maria på besök till kvällsmaten. Fredrik var på föredrag, så det passade väldigt bra. Hon hade med sig semlor. Sten fick locket med lite grädde på och jag tog resten av en semla. Men grädde det var fy och blä! Och bullen var inget vidare den heller. Han tittade förundrat på oss när vi satte i oss de där hemska sakerna. Men det gick bra att smeta med grädden på bordet.
Sådärja. Då var jag ikapp med skrivandet för den här gången. Idag har vi tittat lite på Smyrnakyrkans second hand. Sten köpte en bok som man kan ha i badet. Fem kronor kostade den. Och häromdagen köpte jag kläder till honom för 65 kronor på Myrorna. Begagnat är bra och mycket kul för pengarna.
Äntligen blev det fredag igen. Vi tänkte en stund att vi skulle ge oss ut på stan och kvällsfika, men vi blev hemma. Vi såg på tv-program från svt:s hemsida och åt popcorn. Sten fick en egen mugg med osaltade popcorn. Det var ungefär lika kul att skaka ut dem i sängen som att äta dem, men det var minst lika kul när jag dammsög bort dem. Dammsugaren är nog ändå det intressantaste som finns. Och på andra plats ligger min mobiltelefon. Teknik är kul.
Fredrik glömde bort att han skulle vara hemma i tid till vattengympan som jag och hans syster går på varje torsdag. Jag tog med Sten och gympade på så gott det gick med honom i vattensjalen tills Fredrik kom. (Sen gick det bättre, kan jag meddela.)
När gympan var slut badade vi lite med Sten. Han älskar verkligen vatten och doppar glatt huvudet och skvätter på allt och alla.
När vi tjejer kom ut efter duschandet satt Fredrik och Sten i fiket och drack Mer med sugrör. De hade ätit korv med bröd också. Det var länge sedan vi testade sugrör, och då var det bara kul att tugga på. Jag hade tänkt prova igen, men glömde det hela tiden. Men nu gick det alltså bra. Kan nog vara praktiskt.
Sten har blivit rappare. Såhär låter det:
Batta batta batta batta BÄ BÄ,
batta batta BÄ BÄ!
Det har gått en hel evinnerlighet sedan dagboken uppdaterades, och det beror på att vi varit ute och rest, varit förkylda, varit ute och rest samt haft magsjuka. Men jag har börjat, och snart kommer det en massa på en gång, retroaktivt. Håll ut!
Ganska ofta känns det som att Sten tar energi från oss föräldrar, men när vi vaknade utmattade och sjuka så höll sovrummet nästan på att översvämmas av energi. Vi lyfte upp leksakslådan i sängen och där satt han, vår lille sol, och lekte och läste böcker. Och vi kunde inte annat än att ligga och titta och peka och säga: Se, vad söt han är!
Det är stunder jag ska spara i minnet.
Vinterkräksjukan slog klorna i oss. Sten och jag var sjuka och Fredrik kände det komma krypande. Både bra och dåligt att amma.
Bra för att man inte behöver engagera sig och göra mat. Dåligt för att det är svårt att springa på toa när Sten vill att jag ligger kvar och för att jag blir ännu mer uttorkad av amningen.
Tur att magsjukor går över fort.